Vart ser du dig själv om 10 år?

Nu tänkte jag skriva om något väldigt personligt och som kanske inte direkt handlar om grafisk design, illustration eller liknande. Men som jag har på mina tankar och känner att jag vill skriva om. Trots allt så har jag ju döpt den här delen av hemsidan till just Tankar.

Kanske hjälper det mig reda ut mina tankar eller så i bästa fall så kanske den kan inspirera någon annan här ute på internet.

Födseln

Jag föddes med en hjärntumör som dom upptäckte när jag var nio dagar gammal. Jag fick genomgå cellgiftsbehandlingar, operationer osv under ett års tid. En dag sa dom till mina föräldrar att jag förmodligen inte kommer överleva. Vill ni ta hem honom så länge eller låta honom ligga kvar på sjukhuset? Jag överlevde och sedan den dagen har min kära mor propagerat för mig hur envis jag är. Det visade sig stämma. Medföljden av hjärntumören blev att jag fick lite funktionsnedsättning på vänstra sidan. En annan hade förmodligen hanterat situationen annorlunda men så fort jag började skolan märkte jag att jag var annorlunda. Jag kunde inte fånga bollar som dom andra barnen, det var inte lika lätt för mig under pysselstunden. Saker tog längre tid. Jag märkte ganska fort att andra kan, jag kan inte.

Andra kan, jag kan inte

Som jag skrivit på Om mig-sidan så växte jag upp med en konstnärsmamma och en entrepenörspappa. Det var dock inte förrän jag kanske var 7-8 år som jag förstod att min mamma kunde måla. Det här kom som en chock för jag blev så impad av att hon kunde det. Jag minns inte i detalj riktigt men jag tänkte verkligen, gud vad jag önskade att jag också kunde måla sådär bra. Men hur jag än gjorde så blev det ju inte sådär häftigt som hon kunde göra. Så jag gav upp rätt fort. Men jag hade alltid den känslan kvar; ”Om jag ändå kunde måla”. Det ombildades ganska snabbt i tron om att det var en superkraft andra människor har. Andra kan, jag kan inte helt enkelt.

Åren gick och jag försökte inte särskilt mycket med att rita eller så eftersom jag hade infunnit mig i att jag tillhör dom som inte kan. Men varje gång jag såg någon av mina kompisar rita eller om jag såg något fint konstverk av något slag så kom känslan tillbaka. Gud vad jag önskade att jag kunde rita som dom tänkte jag. Men återigen så vågade jag inte försöka. För jag tänkte att det var lönlöst att försöka. Jag har trots allt inte den där superkraften. Samtidigt ville jag så gärna. Men jag vågade inte.

Andra kreativa yrken

Så jag försökte mig på nästa kreativa yrke jag visste om. Musik. Jag började rappa. Skriva låtar och producera beats. Det gick ju sådär för en pubertet-talande Oscar som avgudade Petter och Latin Kings, Eminem och 50 Cent. Jag höll på ett tag men slutade så småning om. Återigen kom den där känslan av superkraften tillbaka som alla andra har och inte jag.

Även i skolan minns jag hur jag på bild & estet lektionerna verkligen ville lära mig rita och blev jätte engagerad men att det inte räckte hela vägen. Antingen så jämförde jag mig jättemycket med andra likt tidigare eller så var lektionerna inte tillräckliga. Jag hittade alltid en ursäkt.

Det fanns inte direkt heller någon som jag kunde lära mig utav. Youtube var långt borta i framtiden och eftersom jag inte trodde att jag var kapabel till att rita så ansträngde jag mig inte riktigt till att fråga någon heller. Det gjorde att jag gick till nästa bästa yrke som jag idag nästan ångrar att jag började med. Hemsidor.

Allt jag ville var att skapa konst

Här började min resa med att lära mig Photoshop för jag ville ju inte koda hemsidor. Jag ville rita hemsidor. Dessutom tänkte jag att om jag kan Photoshop så kan jag ju använda det till att rita annat, om jag skulle våga mig på det. Jag sög in all information om programmet jag kunde och pillade på allt möjligt. Jag började göra mina egna hemsidor och blev rätt bra till slut. Längre än så här kom inte min superkraft tänkte jag. Vänner och familj började förstå att jag kunde göra hemsidor så jag började få lite jobb här och där. En av mina första hemsidor var till Thomas Sjöberg, killen som skrev om kungen. Redan här kunde man se att jag inte ville göra hemsidor, jag ville skapa konst. Hela hemsidan är en enda stor läderbok. Men det var lätta pengar och jag hade ändå något som nästan liknande konst. Tills det inte gjorde det.

När jag gjorde hemsidor gjorde jag allt, från topp till tå. Det inkluderade koda, rita upp allt, lägga in innehåll osv. Kodandet är och var så långt ifrån vad jag ville göra. Det är inte ens samma hjärnhalva du använder. Men jag var envis om någon frågade mig så jag lärde mig helt enkelt. Sa aldrig nej för min egen skull, allt för att tillfredställa kunden. Även det jag ritade upp hade jag svårt att komma med ideér och förslag till när jag visade upp för kunden. För en hemsida handlar om typsnitt, och placera texter och knappar på ett sätt så att informationen blir tydlig. Det lirade inte riktigt med min vilja att göra läderlappar i träd och buskar med en himmel fylld av moln som tog allt fokus på det viktiga innehåll som ska framhävas. Men återigen, jag kan ju inte rita, så jag får väl vika mig.

Det är klart att det finns saker som jag är glad över att jag lärt mig under den tiden jag började med hemsidor men jag ångrar verkligen att jag höll på med det så pass länge som jag gjorde. Så pass att jag blev känd som killen som gör hemsidor. Inte han som ritar hemsidor, eller kan hjälpa till med ikoner till vår nya hemsida. Nej, Oscar, han kan koda vår hemsida. Det är klart, jag har ju bara mig själv att beskylla. Det var ju jag som inte sa ifrån eller riktigt visste vad jag ville. Det var ju jag som sa till mig själv; ”Du kan inte. Du kan inte göra det du allra mest vill Oscar. Så du får nöja dig med det här.”

Jag skämdes för att rita

För grejen var som sagt att jag skämdes för att rita, jag vågade inte. Det var alltid något som höll tillbaka mig och gjorde att jag inte började. Jag hade jättesvårt att sitta bland folk och bara börja rita. Jag hade byggt upp en inre bild av mig själv sittandes på olika kafeér som den där hipsterkillen med lite rufsigt hår som drog fram skissblocket och ritade något fantastiskt. Men det blev aldrig riktigt så. Jag började gå till kafeér, drog fram mitt skissblock, och skämdes såfort jag satte ner pennan mot pappret. Vem tror jag att jag är egentligen? Folk kommer titta på mitt block, tro att jag är jätteduktig och så får dom en chock när dom ser det; Gud vad fult! Men envis som jag är så fortsatte jag sätta mig på kafeér, skämmas så fort någon gick förbi mitt bord, drog snabbt för handen så personen inte skulle se vad jag gjort. Det fortsatte så ett tag, om, och om igen. Det blev lite bättre med tiden men jag är fortfarande inte där än. Men jag försöker.

Steget att våga drömma

För något år sen så var jag och min flickvän hemma hos våra kompisar och spelade ett frågespel, jag minns inte riktigt vad det hette. Men då kom den här typiska frågan upp ”Vart ser du dig om 10 år?”. Jag blev helt blank. Jag hade ingen aning. Jag är nöjd så länge jag klarar mig ekonomiskt tänkte jag väl. Men det stämmer fan inte. Jag har gått runt större delen av mitt liv och inte trott på mig själv och inte gjort det jag inte tror att jag klarar av. Är det något jag vill om 10 år är det att tro på mig själv och göra det jag aldrig trodde att jag kunde. Om inte tidigare. Jag vill bli nästa Josef Frank, Sveriges Karl Kopinski eller Kim Jung Gi. Jag vill övervinna mina rädslor och gräva ner allt jag skäms för. Det är min dröm här i livet. Att få göra det jag inte vågade när jag var liten, och livnära mig på det. Det är bara synd att jag slösat bort 20 år på att inte fatta det. Men vad gör det? Vincent Van Gogh började inte förrän han var 27 år och det fyller jag om mindre än en månad. Det kommer inte gå över en natt, en månad eller ett år men jag ska kämpa med det så hårt jag kan.

Så till alla er som inte vågar drömma, till er som hittar något ni tycker om att göra. Börja drömma, gör det ni gillar, dygnet runt, hela tiden. Det finns ingen superkraft hos folk. Bara hårt arbetande passionerde människor.

Till alla er som är intresserade över min konstnärliga resa finns jag att följa på Instagram eller i min onlinebutik.

Bonustips
Väldigt inspirerande video angående att börja med något sent i livet. Vare sig det är att rita eller inte.